Kerstin Ekman igen.

"Händelser vid vatten", som Kerstin Ekman döpt boken jag för en tid sedan läste ut, är en komplex läsupplevelse. Samtidigt som det vilar en stillhet över texten så är det något hotfullt och skrämmande som ligger som en mullrande, knapp hörbar baston genom hela boken. Naturbeskrivningarna hon ger är så målande och rika att jag rent av känner lukt av myr, mull, snö och lövskog. Jag hör vatten, både i dom bäckar och forsar hon skriver om, men även som smältande snö som droppar, regn som faller, som slår mot tak och fönster. Hon är en stor författare Kerstin Ekman.

En annan stor författare är Dennis Lehane. Han skriver om ett annat land än K.E, andra platser, andra städer. Men liksom K.E har han förmågan att skriva så att bilder uppstår, som sedan börjar rulla likt en gammal Super-8 film för att sedan övergå i knivskarpa hd bilder med surround ljud. 
"Ett land i gryningen" heter hans senaste bok, ett mastodont verk på jag vet inte hur många sidor. Jag är bara i begynnelsen av den ännu. Och det glädjer mig.

Allt gott.
B.